”Jag tar vara på dagens pärlor”

Varje dag sker små mirakel runtomkring dej,inuti dej och utav dej. Ta en minut och tänk tillbaka på din dag, vart dyker dina pärlor upp? Samla dem varsamt och var glad åt de pärlor du ser. Se på deras skimrande värme och ta vara på deras visdom. Alla dagar har sina egna pärlor!

MotherPearl*****

”Jag ser min egen styrka”

Att vara stark anses ofta vara fult. Men vad definierar du styrka med? För mej så handlar styrka om att det finns en inre kärna av kraft som inte går att rubba. Någonstans där inne finns en kraft som är kompromisslös, evig och mäktig. Att se sin egen styrka är det första steget mot att faktiskt ANVÄNDA sin styrka för att ta dej dit du vill eller för att skaffa dej det du vill ha. Att vara stark innebär oxå att man tar ansvar för sej själv. Du är inte längre ett offer för omständigheterna utan du vet att du är stark och att du klarar allt! När livet ger dej för mycket att tas med så är det lätt att hänge sej åt att vara offer och ‘tyck synd om mej för massa skit händer mej’ mentaliteten. Det är emellanåt bekvämt och skönt att hänge sej åt dessa energier för de fritar dej ifrån ansvaret för ditt liv. Men saken är ändå den att för att saker ska förändras så är det du som måste ta ditt ansvar. Som ordspråket säger:   ”when life gives me lemons, I make lemonade!” Du väljer vad du vill göra utav sakerna som händer.

Så vad gör dej stark? I vilka situationer känner du dej stark? Har du något minne utav när du verkligen känt dej stark? Vad är det för rädslor som hindrar dej från att se din egen styrka? Hur skulle du vara som person ifall du tillät din inre styrka lysa inifrån och ut?

Vill bara påpeka att man inte skall förväxla styrka med att klara sej själv. En stark människa vet att styrka ibland innebär att kunna luta sej tillfälligt på någon annan.

Urkraftsblessings*****

”Jag är frisk och stark!”

I dessa tider är det lätt att känna sej sjuk redan innan man faktiskt är sjuk. Vi blir fullproppade med varningar om svininfluensan, Vinterkräksjukan, vanlig influensa, förkylningar etc. Det är bra att vi skall tänka oss för innan vi utsätter oss och andra för risker (vi behöver inte slicka på dörrhandtagen på spårvagnen, det är dumt att inhalera vattnet på det allmäna badhuset) men det är lätt att saker och ting blir hysteriska redan innan vi blir sjuka. Förväntar vi oss att bli sjuka så blir vi sjuka. För många så blir man vid själva tanken på en sjukdom helt svag i kroppen och man känner att halsen börjar ömma. Ännu värre om man hör en hostning på bussen eller en harkling i affären…är det svininfluensan som lurar montro?

Varför inte möta tanken på förkylningar med ett leende? Gör du det så stärker du dej själv och säger till din kropp att vara stark om influensan knackar på dörren. Hör du en nysning längre bak i bussen? Tänk bless you och hoppas att personen kryar på sej. Gör dej inte till ett oödigt offer för sjukdom, för din egna inställning spelar roll för om du blir sjuk eller ej.

Blev du sjuk ändå? Ja, sånt är livet för emellanåt så behöver man en rejäl utrensning och kanske behövde du en paus från jobbet för att vila?

Känner du att du vistas bland mycket bakterier så känn hur en varm sol sprider sej i kroppen och strålar mjukt ut i varje vrå. Känn att du är frisk och stark! Tillåt glädjen rusa ett varv i kroppen och tacka din kropp för att den håller sej frisk.

Alotsofblessingfrån snorkråkan**

Mitt i ett moln bland ingenstans trodde jag att du fanns. En sockerråtta så syndigt söt som blivit lite blöt. Såsmåningom i ett land där bara betande gaseller fanns, hittade jag min sockerråtta. I ett hav av glitter och glamour med miljoner skor! Vad vill du frågade sockerråttan, jag svarade att jag vill drömma drömmar utav sockervadd. Sockerråttan satte sej på sin svans och visade sina skor, hon sa det tycker jag att du skall fråga vår allas MorFlor. Min resa gick mellan himmel och några jordar till, tills jag träffade på MorFlor. Hon såg inte ut som jag tänkt mej utan som en Mor med ett Flor. MorFlor undrade varför jag ville drömma drömmar utav sockervadd, och jag svarade att det finns ju faktiskt inget som är så gott som spunnet socker…så Varför skall man inte drömma drömmar utav något som är så vackert som spunnet socKer?

söta drömmar på dej sockerRåttan!

SpunnetsockerDockan***

Livet…MITT liv.

Är egentligen inte så olikt alla andras liv. Jag vill vara lycklig, strävar efter att kunna finnas där jag behövs, längtar, saknar, uppfyller, drömmer… Och en dag så kommer mitt liv att försvinna..Bara försvinna ifrån jordens yta och flyga upp bland molnen, till stjärnorna och inte finnas mer. Jag är helt säker på att själen alltid finns, alltid Älskar sej själv vidare, ett liv i taget. Men just detta livet, mitt liv just nu…Det kommer aldrig att finnas ett exakt likadant till.

Idag var jag med min man och hans släkt på urnnedsättning, för hans mamma dog för ett tag sedan. Hon mår bra, finns här emellanåt och vistas i den ljusa friden. Men alla andra saknar henne…Just hennes liv som dom var en del av. Detta speciella livet som inte blir exakt likadant igen. Som inte blir exakt likadant för någon igen.

Hennes liv och hennes död har fått mej att tänka på att livet verkligen är skört. Jag kan dö när som helst, utav vad som helst. Detta livet som jag har nu kommer aldrig att komma tillbaks igen. Jag får sådan ångest när jag tänker på det! Mitt liv som bara tickar på dag efter dag utan att jag gör något vettigt av det! Med vettigt menar jag jobba som konstnär, bli författare, resa runt,  flytta utomlands, flytta nånstans, jobba som spåtant på en strand i abudabhi, utbilda mej, extraknäcka som bartender, lära mej att dansa alla möjliga slags danser, isolera mej i fjällen i en liten stuga och meditera i tusen år….Att oavsett vad jag känner för, bara göra det! För det kommer en dag då jag dör och då vill jag kunna känna att jag gjorde allt jag ville i livet. Det värsta som kunde hända mej skulle vara att jag dör och liksom..tusan…det var ju att dansa lambada som var syftet med mitt liv! snacka om att känna sej blåst!

Men jag kan säga att denna känslan av att livet är skört har gjort mej rädd men det har oxå fått mej att förstå hur värdefullt det är. Vilken gåva jag har fått! Vad viktigt det är att jag tar vara på MITT liv..Detta livet som kan utveckla sej till att bli vad som helst! Jag har alla möjligheter som jag kan önska mej…Det gäller bara att ta vara på dem. Jag känner oxå att jag är vördnadsfull och att jag älskar den jag är. Det gör oxå att det tar emot att slå på mej själv, för vem kommer att ta hand om mitt sköra liv om inte jag gör det?

Så jag har fått skinn på näsan och lovar mej själv att :

Att oavsett vad jag känner för, bara göra det!

/Earthmama*****