Livet är skört

Livet…MITT liv.

Är egentligen inte så olikt alla andras liv. Jag vill vara lycklig, strävar efter att kunna finnas där jag behövs, längtar, saknar, uppfyller, drömmer… Och en dag så kommer mitt liv att försvinna..Bara försvinna ifrån jordens yta och flyga upp bland molnen, till stjärnorna och inte finnas mer. Jag är helt säker på att själen alltid finns, alltid Älskar sej själv vidare, ett liv i taget. Men just detta livet, mitt liv just nu…Det kommer aldrig att finnas ett exakt likadant till.

Idag var jag med min man och hans släkt på urnnedsättning, för hans mamma dog för ett tag sedan. Hon mår bra, finns här emellanåt och vistas i den ljusa friden. Men alla andra saknar henne…Just hennes liv som dom var en del av. Detta speciella livet som inte blir exakt likadant igen. Som inte blir exakt likadant för någon igen.

Hennes liv och hennes död har fått mej att tänka på att livet verkligen är skört. Jag kan dö när som helst, utav vad som helst. Detta livet som jag har nu kommer aldrig att komma tillbaks igen. Jag får sådan ångest när jag tänker på det! Mitt liv som bara tickar på dag efter dag utan att jag gör något vettigt av det! Med vettigt menar jag jobba som konstnär, bli författare, resa runt,  flytta utomlands, flytta nånstans, jobba som spåtant på en strand i abudabhi, utbilda mej, extraknäcka som bartender, lära mej att dansa alla möjliga slags danser, isolera mej i fjällen i en liten stuga och meditera i tusen år….Att oavsett vad jag känner för, bara göra det! För det kommer en dag då jag dör och då vill jag kunna känna att jag gjorde allt jag ville i livet. Det värsta som kunde hända mej skulle vara att jag dör och liksom..tusan…det var ju att dansa lambada som var syftet med mitt liv! snacka om att känna sej blåst!

Men jag kan säga att denna känslan av att livet är skört har gjort mej rädd men det har oxå fått mej att förstå hur värdefullt det är. Vilken gåva jag har fått! Vad viktigt det är att jag tar vara på MITT liv..Detta livet som kan utveckla sej till att bli vad som helst! Jag har alla möjligheter som jag kan önska mej…Det gäller bara att ta vara på dem. Jag känner oxå att jag är vördnadsfull och att jag älskar den jag är. Det gör oxå att det tar emot att slå på mej själv, för vem kommer att ta hand om mitt sköra liv om inte jag gör det?

Så jag har fått skinn på näsan och lovar mej själv att :

Att oavsett vad jag känner för, bara göra det!

/Earthmama*****