24 timmar

Mar 05 2010

ibland händer det bara… ett ögonblick då du får total inblick i ditt liv. Denna gång var det en dröm.

dream_a_z

jag såg mitt liv fortsätta i den riktning som jag går i nu, jobba med barnen bli utmattad och känslomässigt dränerad, komma hem, städa, få liv igen när jag umgås med min kärlek och närvaron när jag är ute med hundarna. Så gick åren, säkert en fem- sex år då helt plötsligt allt förändrades över en dag. På alla Tv-apparater så började nedräkningen, 24 timmar, på radion hördes inget annat än sekunderna som gick. Alla var paralyserade, vad skulle vi göra? Vad skulle hända? (vi alla visste att jorden skulle gå under men ingen ville säga det högt) Min man, min bror, hundarna och jag var i lägenheten och höll om varandra, nu var det bara 1 minut kvar och paniken grävde i bröstet. Jag berättade än en gång hur jag älskade varje minut vi tillbringat tillsammans, varje ögonkast vi delat. Hundarna…Älskade hundar, så viktiga de är för mej, för oss, vår familj. Och där och då inser jag hur mycket meningslöst jag har ägnat min viktiga tid åt! Alla dessa år utav smärta och kamp, NEJ! Då vet jag att det är ingen som bryr sej om att jag har kämpat och vart ”duktig”, ingen dömmer min tid på jorden, Smärtan när man får se all bortslösad tid är överväldigande!

Ingen bryr sej om du har jobbat och kämpat hela livet, gjort välgörenhet, skrubbat toaletter, mördat eller varit ett helgon på jorden. ingen. Alla får samma ljus, samma kärlek. Det är DU som ser ditt liv klart och tydligt och det räcker för att se hur man kunde haft det. Hur man kunde ha tillbringat sitt liv i kärlek och glädje. Hur jag kunde ha njutit utav dessa viktiga vardagliga saker, jag grämer mej över allt viktigt som jag inte sett. Allt viktigt som jag ersatt med totalt oviktiga saker, vad arg jag blev!  Allt detta passerar i revy när den lilla minuten räknar ner. Vi ser en enorm flodvåg komma rusande längre ner på vägen och jag glömmer mej själv, det enda jag kunde tänka på var att jag inte hade några flytvästar till hundarna! Okej att vi dör men inte hundarna, de vet ju inte vad som händer!! Precis när vattnet slår sönder rutan och jag känner att min brors hand slits ur min så vaknar jag.”

 Hjärtat slår så hårt att jag tror att det skall hoppa upp ur halsen och jag gråter floder, Min älskade, min kärlek, mina vackra vänner och hundarna! Jag kan knappt röra mej och det enda jag kan tänka på är att vi måste skaffa flytvästar och om det någonsin börjar en nedräkning på tv, fly så högt upp i landet vi kan, med flytvästar!  Jag sträcker ut handen och kramar min man och sedan räcker jag ner handen vid sidan av sängen och klappar de älskade hundarna. Helt plötsligt vet jag vad som är viktigt i mitt liv…

Min man…mina relationer…Hundarna…mitt hjärta!

Det behöver inte hända en katastrof, man kan dö när som helst och jag är otroligt tacksam över denna dröm som hjälpte mej att se vad jag inners inne tycker är viktigt! Jag tänker aldrig, aldrig, aldrig mer lura mej själv på det som är viktigt i livet.

Jag skall njuta ännu mer utav min hundar, mina vänner, min familj, min man och göra saker som gör mej glad!

*sagohjärtat*